angelica

Det är första gången jag är med att någon går bort, det var en av de jobbigaste sakerna jag gjort i hela mitt liv att se han där uppe på sjukhuset knappt kan andas eller prata. När jag klev in i rummet bröt jag ihop direkt. Det var i fredags då mamma ringde och väckte mig vid 10 tiden och berätta att farfar låg på sjukhuset att han var jätte dålig och snart skulle dö. Vid elva tiden var jag där uppe men åkte redan vid tolv, jag klarade inte av att se han ligga där och dö.

Men de var förren 06.15 lördag morgon han somnade in. Jag åkte inte upp med mamma och pappa senare för jag inte klarade av det. Jag kanske kommer ångra det med tiden men just nu tycker jag att det var bra. Fyfan va hemskt det var..

Just nu sitter jag i skolan på Historia lektionen och lyssnar på när läraren pratar om Kinas historia, väldigt intressant. Idag ska jag nog ut till farmor och hälsa på henne lite följa med henne ut med hunden eller något. Så sjukt jobbigt att jag vet att hon sitter ensam i deras hur mitt i ingenstans ungefär, och deras hund som var farfars lilla barn..

♥

/ANGELICA